Vive la Burundi!

Jag är återigen tillbaka i Kigali efter en mycket intensiv vecka i Burundi. Vad hade jag i Burundi att göra kan man fråga sig? Svaret är att jag åkte dit med min vapendragare Simon som skriver en liknande uppsats som jag gör. Tanken var att vidga uppsatsen till att även inkludera Burundi, alltså en form av jämförelse mellan historiaundervisningen i Rwanda och Burundi. Jag fortsätter att följa 'kaosmetoden', vilket gör att uppsatsen har vuxit betydligt i omfång och att jag antagligen kommer få ett rent helvete när jag kommer hem och skall pussla ihop det hela. Vi åkte mycket till Burundi på vinst och förlust på grund av att vi inte visste riktigt vad vi kunde få ut av besöket. På papperet såg det ganska bra ut då vi (Simon) hade lyckats få tag på en kontakt som hade lovat oss guld och gröna skogar (hjälp med lärarintervjuer, tolk då Burundi nästan uteslutande är frankofont, hjälp att få tag på kursplaner o böcker). Det kändes på förhand lite väl bra och båda var inställda på att resan forskningsmässigt inte skulle bli särskilt framgångsrik.

Våra farhågor blev dock inte besannade utan utflykten till Burundi blev väldigt framgångsrik. Vi fick tag på allt material som vi ville ha i form av 7 st lärarintervjuer, kursplan och lärobok. Det hela gick bra tack vare de fantastiska människorna som hjälpte oss. Ett stort och varmt tack till Liberate och Desire, utan er hade Burundiutflykten blivit ett fiasko. Både Liberate och Desire hjälpte oss med alla tänkbara kontakter och Desire hjälpte oss dessutom med tolkning då det var nödvändigt vid ett flertal tillfällen.

Burundi var ett väldigt trevligt land att komma till och huvudstaden Bujumbura har en helt annan atmosfär en vad Kigali har. Bujumbura är en kolonial stad med breda Boulevarder och charmiga hus belägen på en slätt vid foten av höga berg, vid Tanganikasjöns strand. Bujumbura är en riktig afrikansk stad, till skillnad från den förväxta byn Kigali som breder ut sig och expanderar som en organism över Rwandas många kullar. Jag upplevde också Burundierna som mer öppna och nyfikna än vad folk oftast är i Rwanda. Kanske för att det är mycket färre västerlänningar där, eller kanske för att mentaliteten är annorlunda? Eller kanske bägge?

Nedan följer lite bilder från vårt arbete i och runt Bujumbura. Mer text och bilder kommer senare.

Självständighetsmonumentet i centrala Bujumbura. Burundi, tillsammans med Rwandas fick självständighet 1962 från Belgien. Rwanda och Burundi hade tidigare var ett mandat som administrerades av Belgien under namnet Rwanda-Urundi från och med slutet av första världskriget.

Den centrala marknaden i Bujumbura är enorm. En helt igenom afrikansk plats som är väldigt charmig.

Lumumba-avenyn i centrala Buj.

Vår hjälte Desire aka 'Swedish ambassodor'. En otroligt hjälpsam, smart och flitig student vid universitetet i Bujumbura.

Även till Liberate har vi mycket att tacka för.

Besök på en katolsk och mycket välskött skola i Bujumbura, där vi genomförde en lärarintervju.

Jag och Simon blev inbjudna på te i lärarrummet då alla var nyfikna på de två som var på besök. Härligt häng med ett härligt gäng.

Lärarintervju i Burundisk studentbostad på universitetets Campus med en av Desires vänner. Studenter som klagar på små bostäder kan här få lite perspektiv, 6 kvadrat kanske?

En dag på campus.

Burundisk standardvilla på landsbygden, lera, enplan, stampat jordgolv. Burundiska landsbygden ger någon form av rättvisa åt det otroligt missbrukade uttrycket 'rena medeltiden'. Det märktes en tydlig skillnad när bussen rullade över från Rwanda till Burundi, att Burundi är mycket fattigare än grannen i norr. Enligt Wikipedia har Burundi lägst BNP per capita av alla länder.