Vive la Burundi!

Jag är återigen tillbaka i Kigali efter en mycket intensiv vecka i Burundi. Vad hade jag i Burundi att göra kan man fråga sig? Svaret är att jag åkte dit med min vapendragare Simon som skriver en liknande uppsats som jag gör. Tanken var att vidga uppsatsen till att även inkludera Burundi, alltså en form av jämförelse mellan historiaundervisningen i Rwanda och Burundi. Jag fortsätter att följa 'kaosmetoden', vilket gör att uppsatsen har vuxit betydligt i omfång och att jag antagligen kommer få ett rent helvete när jag kommer hem och skall pussla ihop det hela. Vi åkte mycket till Burundi på vinst och förlust på grund av att vi inte visste riktigt vad vi kunde få ut av besöket. På papperet såg det ganska bra ut då vi (Simon) hade lyckats få tag på en kontakt som hade lovat oss guld och gröna skogar (hjälp med lärarintervjuer, tolk då Burundi nästan uteslutande är frankofont, hjälp att få tag på kursplaner o böcker). Det kändes på förhand lite väl bra och båda var inställda på att resan forskningsmässigt inte skulle bli särskilt framgångsrik.

Våra farhågor blev dock inte besannade utan utflykten till Burundi blev väldigt framgångsrik. Vi fick tag på allt material som vi ville ha i form av 7 st lärarintervjuer, kursplan och lärobok. Det hela gick bra tack vare de fantastiska människorna som hjälpte oss. Ett stort och varmt tack till Liberate och Desire, utan er hade Burundiutflykten blivit ett fiasko. Både Liberate och Desire hjälpte oss med alla tänkbara kontakter och Desire hjälpte oss dessutom med tolkning då det var nödvändigt vid ett flertal tillfällen.

Burundi var ett väldigt trevligt land att komma till och huvudstaden Bujumbura har en helt annan atmosfär en vad Kigali har. Bujumbura är en kolonial stad med breda Boulevarder och charmiga hus belägen på en slätt vid foten av höga berg, vid Tanganikasjöns strand. Bujumbura är en riktig afrikansk stad, till skillnad från den förväxta byn Kigali som breder ut sig och expanderar som en organism över Rwandas många kullar. Jag upplevde också Burundierna som mer öppna och nyfikna än vad folk oftast är i Rwanda. Kanske för att det är mycket färre västerlänningar där, eller kanske för att mentaliteten är annorlunda? Eller kanske bägge?

Nedan följer lite bilder från vårt arbete i och runt Bujumbura. Mer text och bilder kommer senare.

Självständighetsmonumentet i centrala Bujumbura. Burundi, tillsammans med Rwandas fick självständighet 1962 från Belgien. Rwanda och Burundi hade tidigare var ett mandat som administrerades av Belgien under namnet Rwanda-Urundi från och med slutet av första världskriget.

Den centrala marknaden i Bujumbura är enorm. En helt igenom afrikansk plats som är väldigt charmig.

Lumumba-avenyn i centrala Buj.

Vår hjälte Desire aka 'Swedish ambassodor'. En otroligt hjälpsam, smart och flitig student vid universitetet i Bujumbura.

Även till Liberate har vi mycket att tacka för.

Besök på en katolsk och mycket välskött skola i Bujumbura, där vi genomförde en lärarintervju.

Jag och Simon blev inbjudna på te i lärarrummet då alla var nyfikna på de två som var på besök. Härligt häng med ett härligt gäng.

Lärarintervju i Burundisk studentbostad på universitetets Campus med en av Desires vänner. Studenter som klagar på små bostäder kan här få lite perspektiv, 6 kvadrat kanske?

En dag på campus.

Burundisk standardvilla på landsbygden, lera, enplan, stampat jordgolv. Burundiska landsbygden ger någon form av rättvisa åt det otroligt missbrukade uttrycket 'rena medeltiden'. Det märktes en tydlig skillnad när bussen rullade över från Rwanda till Burundi, att Burundi är mycket fattigare än grannen i norr. Enligt Wikipedia har Burundi lägst BNP per capita av alla länder.

The Quest for Napoleon Island

Tillbaka i Kibuye igen för ett par dagars miljöombyte. Denna gång hade jag lyckats lura med mig Simon som resesällskap. Simon skriver också MFS och han håller på med ett projekt som är väldigt likt mitt så vi samarbetar en hel del.

Här följer en bildserie från Kivusjön.

Kibuye, beläget vid Kivusjön i västra Rwanda. I bakgrunden ses

Napoleon Island (döpt efter formen på kejsarens hatt).

Jag och Simon, tillsammans med båtägaren Ildephonse på väg

mot Napoleon Island.

Väl framme så hängde Ildephonse med oss iland medans den andra killen tog båten tillbaka till fastlandet.

På väg mot toppen. Vädret hade varit ganska ostadigt hela dagen men vi hoppades på det bästa. Vid det här laget så insåg vi att vi nog skulle bli ganska blöta då regnmolnen snabbt närmade sig.

De två små hyddorna är öns enda byggnadsverk. De ger skydd till de enda 'bofasta'på ön, vilka är två herdar som vaktar korna som går på bete.

Bra utsikt från toppen, vilken vi precis hann upp till innan regnet anlände.

Från toppen såg man väl över till de höga bergen på ön Idjwi på Kongosidan av sjön.

Det häftigaste på ön var nog den enormt stora kolonin av jättefladdermöss som huserade där. Fladdermössen var oräkneliga men dess antal måste gå att uppskatta till åtminstone åtskilliga tusenden.

Ok, de är många, stora och nära. Tur att man har en krans med vitlök fäst runt halsen som extra försiktighetsåtgärd.

Jättefladdermöss eller 'fruit bats' kan i vissa fall bli så stora att de har en vingbredd på upp till 150 cm.

Efter mötet med fladdermössen nära toppen så blev det inga fler bilder på grund av att det var hög tid att packa ner kameran i säkerhet, inpackad i en plastpåse i ryggsäcken. Nu kom nämligen regnet insvepande över ön. Det kändes ungefär som att moder jord ville avreagera sig på något sätt och att jag, Simon och Ildephonse blev dagens offer. Det regnade uppifrån, från sidan och underifrån. Allt blev totalt genomblött, sikten blev minimal och vi hade ingen båt att ta oss hem med!

Båtkillen var iväg för att köra några cocktailsörplande människor från en annan ö till fastlandet och det skulle dröja innan han kunde komma till vår undsättning. Efter att ha stått och frusit i mer än en timma under ett träd nere vid stranden hörde vi på långt håll äntligen motorljud. Äntligen räddade.

Napoleon Island i filmiska referenser:

Pirates of the Carribean, Dracula, Lost, Waterworld.

Mot marknaden

På marknaden i stadsdelen Remera i Kigali kan man köpa det mesta. Eller det kan man inte alls i och för sig, men för att vara i Kigali så är utbudet stort. Från frukt och grönt, spannmål, kött, tyg och skor med mera. Det tar ungefär en timma att promenera till marknaden från där jag bor så det är ett bra utflyktsmål. Jag skall föresten ta mig en sväng bort till marknaden idag och se om jag lyckas köpa en mindre ryggsäck. Imorgon beger jag mig till Kivusjön igen för ett par dagars miljöombyte. Men här följer några bilder från marknaden.

Som vanligt finns det bananer i mängder

till löjligt låga priser.

JAG

VÅG

Det säljs mycket tyg på marknaden och de manuella symaskinerna

enligt modell '1800-tal' trampar på.

Frukten här är så god! Priserna är dessutom ytterst modesta.

En klase delikata minibananer för 400 RF (4,70 kr), ananas 350 RF (4 kr),

Mango 200 RF (2,40 kr).

Symaskiner och lärarintervjuer

För ett tag sedan var jag ute och åkte med Vi-skogen 'fält-team' för att göra intervjuer med lärare. Resan bar av mot den lilla staden/byn Byumba, vilken är beläget i den norra provinsen som gränsar mot Uganda. Dagens uppdrag för Vi-skogens folk var att leverera manuella, helt splirrans nytillverkade kinesiska symaskiner, till unga kvinnor som lärde sig att sy. Väl framme i Byumba så träffade jag flera historielärare som jag intervjuade. Intervjuerna gjordes på en av Vi-skogens fältassistenters gård. Det var mycket intressant och givande att äntligen få göra intervjuer med lärare. Jag hade tidigare varit lite orolig att det skulle vara problematiskt att ställa frågor rörande etnicitet och folkmordet, men det gick mycket lättare än vad som jag hade väntat mig. Här följer några bilder från dagen.

På Vi-skogen i Kigali. Symaskiner lastas på flaket.

På väg mot Byumba. Det är inte för intet som Rwanda kallas för de tusen kullarnas land.

På familjens gård träffade jag lärare som jag intervjuade. Ösregn och familjens ko störde ibland intervjuerna.

Tack till Vi-skogenfamiljens stora gästfrihet!

En av familjens döttrar i köksträdgården.

Utsikten från gården. Byumba ligger högt upp (ca 2000 m.ö.h.) vilket märks på det svala klimatet.

Inför hemresan till Kigali. Vi-skogens folk från kontoret i Kigli. Tack för liften.

Tales from Lake Kivu

För ett tag sedan drog jag på utflykt tillsammans med några av tjejerna som också bor i svensk-kollektivet på Vi-skogen i Kigali. Resmålet var den pittoreska staden/byn/hålan Kibuye som ligger fantastiskt beläget vid Kivusjön i västra Rwanda. Utflykten beskrivs bäst med några bilder.

Vi bodde på det katolska gästgiveriet St. Jean som var mycket billigt och exemplariskt skött. Läget kan man inte heller klaga på.

Susanne, Camilla och Lisa som var mina trevliga resekamrater. De gör praktik på Vi-skogen i Kigali. Här med utsikt från Home St. Jean med Kivusjön i bakgrunden.

Kibuye är underskönt vackert och fridfullt. Illusionen bryts i viss mån när man vet vad som hände här 1994. Kibuye var en av de platser i Rwanda som drabbades absolut värst under folkmordet. Bilderna är från ett minnesmärke vid en kyrka där många liv gick till spillo. Till vilken nytta?

Båttur på Kivusjön. Båtkillen som körde oss berättade att det förut brukade bo folk på öarna utanför Kibuye men att nästan alla hade blivit tvugna att flytta därifrån. Han berättade också att skolbarnen ibland simmade till skolan på fastlandet med skolböckerna på huvudet! Att folk skall bo på små öar ligger inte i fas med Rwandas regerings strategi för utveckling. På öarna skall istället bli hotell vilket ligger i fas med vad regeringen kallar för 'utveckling'. Tvångsförflyttning av människor verkar vara ett vanligt fenomen i Rwanda och regeringen verkar inte sky några medel för att 'utveckla' landet. När jag frågade båtkillen vad som hänt med människorna och vad de tyckte om att behöva flytta så svarade han att "regeringen hade bestämt det och att de därför var bra". Han såg inte vidare trovärdig ut när han sa det.

Jag frågade självklart båtkillen lite om båtkonstruktionen och han berättade att de små träbåtarna byggs i södra delen av sjön och att man kan bli en stolt ägare av en egen båt för 1000$. Kanske något att satsa på, turopperatör på Kivusjön?

På väg mot 'Peace Island'. En kul anekdot från morgonen var när vi på Home St. Jean hörde ett svenskt par stå och gräla. Kvinnan säger "Jag vill inte åka till Peace Island, det är en jävla skit ö". Bortskämda idioter finns det överallt.

Traditionella fiskebåtar.

Fan killen åker runt i en stock!

Någon slags primitivt ihopsvetsad plåtkonstruktion som trafikerar Kivusjön. Skulle bli en hyfsad bobåt under vinterhalvåret.

Napoleon Island. Från toppen skall man enligt utsago se över till Kongosidan av sjön. En utflykt med bestigning vid ett senare tillfälle kanske?

Paul Kagame - Mr. Rwanda!

Generalmajor Paul Kagame (f. 1957) och från och med 2003 Rwandas president har i praktiken skött spakarna i landet sedan hans parti RPF (Rwandas patriotiska front) tog makten efter folkmordet och inbördeskriget 1994. Kagame omvaldes nu i höstens presidentval med folkets 'stora stöd' bakom sig och han fick hela 93 % av rösterna. I praktiken fanns det dock ingen annan seriös utmanare att rösta på.

Man ser ibland en och annan Rwandier gå runt med t-shirts med "Tora Kagame" (rösta Kagame) samt någon enstaka affisch från höstens val som hänger kvar.

Veckans ambassad (1): Amerikanska

Den Amerikanska ambassaden får inleda temat 'veckans ambassad' här i Kigali, Rwanda. Kigali är storleksmässigt en ganska så modest huvudstad på många vis men den internationella närvaron är högst påtaglig i form av utländska beskickningar, FN-organ, NGOs etc. Efter folkmordet kom Rwanda att bli ett land som mottog mycket bistånd inte minst på grund av världssamfundets dåliga samvete i och med att man misslyckades med att ingripa.

Tanken med 'veckans ambassad' är visa på vad ett lands beskickning sänder ut för signaler till betraktaren och i vilken dager som landet vill framstå i.

Den amerikanska ambassaden ligger i området 'Kacyiru' där det är ganska tätt packat med olika ambassader. Den amerikanska ambassaden är givetvis störst och bäst på alla tänkbara sätt där den dånar upp sig på toppen av en kulle. Den påminner snarare mer om en miltärbas och besökaren får känslan om att landet i väster ständigt är rustat till tänderna. Efter all uppståndelse i Sverige om att amerikaner övervakat svenska medborgare vid ambassaden i Stockholm så kändes det extra bra att fotografera deras ambassad. De kanske även fotade mig?