Flygresan till Kigali var lång och tröttsam. Dagen startade tidigt i ett kallt och regnigt Göteborg redan vid 04.00 på morgonkvisten. Jag hade praktiskt nog lyckats boka in mig på den nystartade rutten mellan Amsterdam-Kigali. Detta gjorde att bara en mellanlandning var nödvändig, trodde jag. Men riktigt så enkelt var det inte utan planet från Amsterdam ville tydligen också landa en stund på Entebbe i Uganda. Väl där gick ca 90% av passagerarna av utom de få som skulle vidare mot Kigali. En ny besättning kom ombord och planet städades grundligt med kvarvarande passagerare kvar. Väl framme i Kigali så slog värmen emot en när man till fots gick av planet på den ganska lilla och ålderstigna flygplatsen. Kigalis flygplats spelar en speciell historisk roll i Rwandas moderna historia då dåvarande presidentens eget plan blev nedskjutet vid landningen i april 1994. Alla ombord planet omkom inklusive Rwandas dåvarande president Juvenal Habyarimana och Burundis president. Planet sköts ned av ännu okända gärningsmän och händelsen kom att bli den utlösande faktorn för det Rwandsiska folkmordet vilket ägde rum under april-juni 1994.
Väl efter att smidigt ha lyckats passera passkontrollen utan visum vilket inte svenskar behöver, hittade jag en supertrevlig taxischafför som tryggt körde mig genom natten till vandrarhemmet som jag skulle bo på första natten.
Väl framme vid "Rwanda youth hostel" damp jag snabbt i säng och somnade tämligen omgående. Dagen efter observerade jag att jag kanske inte var så långt borta ändå, då en av mina rumskamrater tydligen läste Stig Larsson.
Bloggen ligger några veckor efter verkligheten , men vad gör det.
