Mot marknaden

På marknaden i stadsdelen Remera i Kigali kan man köpa det mesta. Eller det kan man inte alls i och för sig, men för att vara i Kigali så är utbudet stort. Från frukt och grönt, spannmål, kött, tyg och skor med mera. Det tar ungefär en timma att promenera till marknaden från där jag bor så det är ett bra utflyktsmål. Jag skall föresten ta mig en sväng bort till marknaden idag och se om jag lyckas köpa en mindre ryggsäck. Imorgon beger jag mig till Kivusjön igen för ett par dagars miljöombyte. Men här följer några bilder från marknaden.

Som vanligt finns det bananer i mängder

till löjligt låga priser.

JAG

VÅG

Det säljs mycket tyg på marknaden och de manuella symaskinerna

enligt modell '1800-tal' trampar på.

Frukten här är så god! Priserna är dessutom ytterst modesta.

En klase delikata minibananer för 400 RF (4,70 kr), ananas 350 RF (4 kr),

Mango 200 RF (2,40 kr).

Symaskiner och lärarintervjuer

För ett tag sedan var jag ute och åkte med Vi-skogen 'fält-team' för att göra intervjuer med lärare. Resan bar av mot den lilla staden/byn Byumba, vilken är beläget i den norra provinsen som gränsar mot Uganda. Dagens uppdrag för Vi-skogens folk var att leverera manuella, helt splirrans nytillverkade kinesiska symaskiner, till unga kvinnor som lärde sig att sy. Väl framme i Byumba så träffade jag flera historielärare som jag intervjuade. Intervjuerna gjordes på en av Vi-skogens fältassistenters gård. Det var mycket intressant och givande att äntligen få göra intervjuer med lärare. Jag hade tidigare varit lite orolig att det skulle vara problematiskt att ställa frågor rörande etnicitet och folkmordet, men det gick mycket lättare än vad som jag hade väntat mig. Här följer några bilder från dagen.

På Vi-skogen i Kigali. Symaskiner lastas på flaket.

På väg mot Byumba. Det är inte för intet som Rwanda kallas för de tusen kullarnas land.

På familjens gård träffade jag lärare som jag intervjuade. Ösregn och familjens ko störde ibland intervjuerna.

Tack till Vi-skogenfamiljens stora gästfrihet!

En av familjens döttrar i köksträdgården.

Utsikten från gården. Byumba ligger högt upp (ca 2000 m.ö.h.) vilket märks på det svala klimatet.

Inför hemresan till Kigali. Vi-skogens folk från kontoret i Kigli. Tack för liften.

Tales from Lake Kivu

För ett tag sedan drog jag på utflykt tillsammans med några av tjejerna som också bor i svensk-kollektivet på Vi-skogen i Kigali. Resmålet var den pittoreska staden/byn/hålan Kibuye som ligger fantastiskt beläget vid Kivusjön i västra Rwanda. Utflykten beskrivs bäst med några bilder.

Vi bodde på det katolska gästgiveriet St. Jean som var mycket billigt och exemplariskt skött. Läget kan man inte heller klaga på.

Susanne, Camilla och Lisa som var mina trevliga resekamrater. De gör praktik på Vi-skogen i Kigali. Här med utsikt från Home St. Jean med Kivusjön i bakgrunden.

Kibuye är underskönt vackert och fridfullt. Illusionen bryts i viss mån när man vet vad som hände här 1994. Kibuye var en av de platser i Rwanda som drabbades absolut värst under folkmordet. Bilderna är från ett minnesmärke vid en kyrka där många liv gick till spillo. Till vilken nytta?

Båttur på Kivusjön. Båtkillen som körde oss berättade att det förut brukade bo folk på öarna utanför Kibuye men att nästan alla hade blivit tvugna att flytta därifrån. Han berättade också att skolbarnen ibland simmade till skolan på fastlandet med skolböckerna på huvudet! Att folk skall bo på små öar ligger inte i fas med Rwandas regerings strategi för utveckling. På öarna skall istället bli hotell vilket ligger i fas med vad regeringen kallar för 'utveckling'. Tvångsförflyttning av människor verkar vara ett vanligt fenomen i Rwanda och regeringen verkar inte sky några medel för att 'utveckla' landet. När jag frågade båtkillen vad som hänt med människorna och vad de tyckte om att behöva flytta så svarade han att "regeringen hade bestämt det och att de därför var bra". Han såg inte vidare trovärdig ut när han sa det.

Jag frågade självklart båtkillen lite om båtkonstruktionen och han berättade att de små träbåtarna byggs i södra delen av sjön och att man kan bli en stolt ägare av en egen båt för 1000$. Kanske något att satsa på, turopperatör på Kivusjön?

På väg mot 'Peace Island'. En kul anekdot från morgonen var när vi på Home St. Jean hörde ett svenskt par stå och gräla. Kvinnan säger "Jag vill inte åka till Peace Island, det är en jävla skit ö". Bortskämda idioter finns det överallt.

Traditionella fiskebåtar.

Fan killen åker runt i en stock!

Någon slags primitivt ihopsvetsad plåtkonstruktion som trafikerar Kivusjön. Skulle bli en hyfsad bobåt under vinterhalvåret.

Napoleon Island. Från toppen skall man enligt utsago se över till Kongosidan av sjön. En utflykt med bestigning vid ett senare tillfälle kanske?

Paul Kagame - Mr. Rwanda!

Generalmajor Paul Kagame (f. 1957) och från och med 2003 Rwandas president har i praktiken skött spakarna i landet sedan hans parti RPF (Rwandas patriotiska front) tog makten efter folkmordet och inbördeskriget 1994. Kagame omvaldes nu i höstens presidentval med folkets 'stora stöd' bakom sig och han fick hela 93 % av rösterna. I praktiken fanns det dock ingen annan seriös utmanare att rösta på.

Man ser ibland en och annan Rwandier gå runt med t-shirts med "Tora Kagame" (rösta Kagame) samt någon enstaka affisch från höstens val som hänger kvar.

Veckans ambassad (1): Amerikanska

Den Amerikanska ambassaden får inleda temat 'veckans ambassad' här i Kigali, Rwanda. Kigali är storleksmässigt en ganska så modest huvudstad på många vis men den internationella närvaron är högst påtaglig i form av utländska beskickningar, FN-organ, NGOs etc. Efter folkmordet kom Rwanda att bli ett land som mottog mycket bistånd inte minst på grund av världssamfundets dåliga samvete i och med att man misslyckades med att ingripa.

Tanken med 'veckans ambassad' är visa på vad ett lands beskickning sänder ut för signaler till betraktaren och i vilken dager som landet vill framstå i.

Den amerikanska ambassaden ligger i området 'Kacyiru' där det är ganska tätt packat med olika ambassader. Den amerikanska ambassaden är givetvis störst och bäst på alla tänkbara sätt där den dånar upp sig på toppen av en kulle. Den påminner snarare mer om en miltärbas och besökaren får känslan om att landet i väster ständigt är rustat till tänderna. Efter all uppståndelse i Sverige om att amerikaner övervakat svenska medborgare vid ambassaden i Stockholm så kändes det extra bra att fotografera deras ambassad. De kanske även fotade mig?

Jag bor i byn, staden och skogen Kigali!

Kigali, vilken är Rwandas huvudstad kan knappat kallas en stad då det inte finns någon ordentlig statskärna eller statsplanering. Istället så breder staden ut sig över ett antal olika kullar som en växt som inte riktigt vet åt vilket håll den skall växa. Kigali är mer en förvuxen by med 1 miljon invånare. På en av byns kullar ligger det en skog, Vi-skogen och där bor jag.

Vi-skogen stöttar inte bara vandrande träd utan man hyr också ut ett par rum i ett 'guest house' till svenska studenter. 'Guesthouset' erbjuder den svenska studenten tak över huvudet, en säng att sova i, ett kök, vatten (ibland), varmvatten ibland och el (oftast). Bakom skogens murar har de svenska studenterna möjligheten att känna sig säkra, trygga och glada.

Flyg, flygplatser etc.

Flygresan till Kigali var lång och tröttsam. Dagen startade tidigt i ett kallt och regnigt Göteborg redan vid 04.00 på morgonkvisten. Jag hade praktiskt nog lyckats boka in mig på den nystartade rutten mellan Amsterdam-Kigali. Detta gjorde att bara en mellanlandning var nödvändig, trodde jag. Men riktigt så enkelt var det inte utan planet från Amsterdam ville tydligen också landa en stund på Entebbe i Uganda. Väl där gick ca 90% av passagerarna av utom de få som skulle vidare mot Kigali. En ny besättning kom ombord och planet städades grundligt med kvarvarande passagerare kvar. Väl framme i Kigali så slog värmen emot en när man till fots gick av planet på den ganska lilla och ålderstigna flygplatsen. Kigalis flygplats spelar en speciell historisk roll i Rwandas moderna historia då dåvarande presidentens eget plan blev nedskjutet vid landningen i april 1994. Alla ombord planet omkom inklusive Rwandas dåvarande president Juvenal Habyarimana och Burundis president. Planet sköts ned av ännu okända gärningsmän och händelsen kom att bli den utlösande faktorn för det Rwandsiska folkmordet vilket ägde rum under april-juni 1994.

Väl efter att smidigt ha lyckats passera passkontrollen utan visum vilket inte svenskar behöver, hittade jag en supertrevlig taxischafför som tryggt körde mig genom natten till vandrarhemmet som jag skulle bo på första natten.

Väl framme vid "Rwanda youth hostel" damp jag snabbt i säng och somnade tämligen omgående. Dagen efter observerade jag att jag kanske inte var så långt borta ändå, då en av mina rumskamrater tydligen läste Stig Larsson.

Bloggen ligger några veckor efter verkligheten , men vad gör det.